Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Goternas sÄng

I nordanskogen
dÀr nickar granen:
O, Vodans slÀkte,
du vapenglada,
gÄ ned, dÀr pinjer
och palmer sucka
bland levnadströtte
och veke trÀlar!

Vig dem till vila
med svÀrdets vaggsÄng!
BĂ€r gyllne bytet
till norrskensbergen,
till kÀmpens kulle,
till kÀmpens kummel
i furors skugga
och granars skymning!

SĂ„ngen tystnar, lansar korsas, rasslande emot varann,
svÀrden blodas, leken yrar sköld mot sköld och man mot man,
gotisk fylkning brÀcks och sprÀnges, och nÀr stumt Àr vapnens dÄn,
mĂ€rka Hellas’ söner hĂ€pne, att de nu lekt Maraton.

Över likstrött slagfĂ€lt bryter Ă€ntligen ett jubel fram:
”Hell Dexippos, hell dig, arving av vĂ„r forna hjĂ€ltestam!”
Och i jublet hörs en stÀmma, ack, sÄ svag och spÀd och vek:
”HĂ€lsa till min mor, Dexippos! Tack för denna glada lek!”

HjÀlten stÄr med tÄrat öga över bleknad gosse böjd,
vars i döden vÀna anlet skimrar Àn av stridens fröjd.
I sin famn han lyfter svennen, och han talar sĂ„: ”FarvĂ€l!
Barn, nu pÄ din mun jag fÄngar i en kyss din hjÀltesjÀl.

MÄ hon sen i ord och toner svÀva jublande och glad
i de sÄnger, som jag diktar, och pÄ mina hÀvders blad!
MĂ„ hon sen igenom sekler andas ungdomsfrisk och varm,
lÀngtande till dÄd och lekar, in i millioners barm!

Salig, salig, trefalt salig prisar jag en lott som hans:
att fÄ flÀta hjÀltens lager in i gossens rosenkrans,
att ur Àlskad moders armar ila hÀn med kind i brand,
strÄlande av fröjd och fÀgring, till att dö för fosterland.

Vad vÄr vÀrld Àr kallt förstÄndig! Vad vÄr vÀrld Àr fÄvitskt klok!
Och hon lönas för sin klokskap med ett blytungt trÀldomsok:
vÀrldens klokskap föder henne sorg och feghet, skam och svek.
Fyll vÄrt land, o Zevs, med gossar, mod och tro och lust och lek!

O, hur sorg för morgondagen fostrar lumpenhet och kiv!
Hur det fega allvar kastar dödens skugga pÄ vÄrt liv!
Zevs, giv slÀktet gosselynne, hoppfull hÄg och fantasi!
DÄ Àr trÀldomsoket fallet, dÄ Àr vÀrlden skön och fri.

Ej vid Segerns stolta altar mÄ hon firas, dagens bragd;
blygsamt pÄ BarmhÀrtighetens vare offerkransen lagd,
ty din miskund, höge fader, lÀt oss i en sÀll minut
med en gudingiven barnlek plĂ„na seklers nesa ut.”


Dikt Goternas sÄng - Viktor Rydberg