Dikt Maning
Vad? Äro alla våra männer döda?
Och äta harar våra fäders bröd?
Ett ädelt folk i fara är och nöd,
och vi–se på, hur tappra män förblöda.
Fördrager politiken än med möda
den blå och gula rocken hos en röd,
än sen? Ha vi ej blod i överflöd
att färga våra svenska rockar röda?
Eho, som ärvt ett uns av Karlars blod,
skall, innan ögonblicket än försvinner,
i pipan genast lägga ned sitt lod.
Vårt blod är gott, när det på bröstet rinner;
men knappt en kvinna ser med tålamod,
att det av skam på våra kinder brinner.