Svensk poesi

Dikt på svenska

Dikt Ur Inledningssång

Jag bringar druvor, jag bringar rosor,
jag skänker i av mitt unga vin.
På alla stigar, på alla kosor
jag slår den ljudande tamburin.

Jag tröttar ingen utöver höva
med tomma foster från drömmars hem.
Jag sjunger endast, vad jag fått pröva
med mina sinnen, de sunda fem.

I moget kloke, I översluge,
er har jag föga att bjuda på.
Du varma hjärta på tre och tjuge,
du, vet jag säkert, skall mig förstå.

Kom, du som spritter i varje fiber
och ej är vän av att skräda ord,
följ mig till Brenta, följ mig till Tiber,
om det ibland känns för kallt i nord!

Hesperien heter det paradiset,
där aldrig sommarn tar något slut,
och ingen knarrig kerub med riset
de sälla syndiga jagar ut.

* * * * *

Ja, låt oss ila, ja, låt oss springa
som yra fålar av idel fröjd!
Hör du? Osynliga flöjter klinga
ur luft, ur vågor, i dal, på höjd.

O, vad mitt hjärta har våndats, fånget
i frack, i flärd och i onatur!
Mitt unga lejon, tag nu ut språnget
och slå med tassen omkull din bur!

Ja, låt oss svärma, ja, låt oss vandra,
där yppig skymning bland rosor rår!
I morgon blyges man för varandra,
att man var säll som en gud i går.

I dag jag än kan få folk att lyssna,
fastän jag blott har en svag tenor;
i morgon blir det min lott att tystna
för någon röst, som är stark och stor.

I morgon skall man ha glömt det hela,
i dag dock lever min lilla dikt
och låter fritt små fontäner spela
i lust och solljus och tillförsikt.

Sitt ner och plocka bland mina rosor,
och rör med läpparna vid mitt vin!
På alla stigar, på alla kosor
jag slår den ljudande tamburin.


Dikt Ur Inledningssång - Karl Gustav Johan Snoilsky