Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Kung Erik

Sakta glida vimpelprydda bÄtar,
MÀlarn speglar röda aftonskyn,
Äror plaska under valthornslÄtar,
lövskog doftar invid vattnets bryn.
FĂ€ll nu Ă„ran, slupen lĂ€gg pĂ„ svaj –
vagga utan mÄl en natt i vackra maj!
Valthorn, tystna nu,
eko, lyssna du:
kung Erik leker pÄ luta.

Konung Erik pÄ sin luta leker,
lutan lagd pÄ silverstickat knÀ,
och den vita handen vÀlljud smeker
fram ur silverstrÀng och cedertrÀ.
Liten Karin lyssnar tyst dÀrpÄ,
tills i hennes ögon stora tÄrar stÄ.
Är herdinnan min
icke glad i sinn’?
Kung Erik leker pÄ luta.

Fruktar du försÄt ifrÄn min broder,
hertig RödskĂ€gg – sĂ€g, min tankes sol?
Än jag hĂ„ller fast i rikets roder,
Àn jag sitter pÄ kung Göstas stol.
Till dess dagen purprar bergets hatt,
lĂ„t’ oss Ă€lska blott i vĂ„rens ljusa natt!
Det Àr lÄngt igen
Ă€n till morgonen –
kung Erik leker pÄ luta.

Liten Karin, unge kungen ber dig:
bliv du min och Stockholms borg du fÄr.
SĂ€g ett ord – och jag guldkronan ger dig
att förblekna kring ditt gyllne hÄr.
Jag Àr Erik, vackra drömmars kung:
smidd av mÄnestrÄlar kÀnns ej kronan tung.
GrÄt ej, barnet mitt,
sÄ blir riket ditt!
Kung Erik leker pÄ luta.


Dikt Kung Erik - Karl Gustav Johan Snoilsky