Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Hattar och mössor

Man har stigit upp frÄn bordet
hos den gamle generaln,
sedan politiken ordet
fört vid tÄrtan och pokaln.
DamastdrÀll med pontak pÄ
tjÀnarena undanstöka,
gubbarne ha gÄtt att röka,
och de unga glamma fÄ.

Glamma? Kommer ej i frÄga!
Se de vackra fröknar tvÄ,
huru de av vrede lÄga,
dÀr de mot varandra stÄ!
NĂ€mnas Gyllenborg och Horn,
stampar lilla röda klacken,
och vid trotsig knyck pÄ nacken
flyga lÀtta puderkorn.

Med ett ögonpar som natten,
fröken MÀrta oförsagt
svÀr, att endast under Hatten
Svea komma kan till makt.
Avgjord vÀn av motsatt tro,
liten Malin, blÄögd fröken,
kan ej tadla nog försöken
att förstöra landets ro.

Ett par unga Martisgossar
bistÄ var sin amason,
ivrigare trÀtan blossar,
gÄr allt mera pÄ person.
Hetsigt vin och hetsigt blod
slÀta fÀnrikskinder fÀrga,
rÀttnu slÄ de pÄ sin vÀrja
i sitt karolinska mod.

Med förbittring fröken MÀrta
till sin motpart brister ut:
”Fy, du har ett osvenskt hjĂ€rta,
med vÄr vÀnskap Àr det slut.
Karda ull av Ahlströms fÄr,
du förtretliga, du mössa,
medan vi med svÀrd och bössa
följa Carols segerspĂ„r!”

Gamle krigarn under tiden
larmet lockat ut frÄn bÄln,
snart hans pipa hela striden
sveper som i krutröksmoln.
I den fodrade talarn
vördnadsbjudande att skÄda,
frÄgar han de vackra bÄda:
”Men vad Ă€r det, kĂ€ra barn?”

Malin all sin sorg och smÀrta
grÄter ut i morfars famn:
”Det Ă€r hon dĂ€r, kusin MĂ€rta,
som har gett mig vedernamn.
MÄ hon heta hatt för mig,
blott jag slipper bli förhÄnad,
dÀrför att jag vÀv och spÄnad
anser bĂ„ta mer Ă€n krig.”

”Tappra MĂ€rta”, morfar sĂ€ger,
”Gud bevars, vad krigisk brand!
Jag har haft min lust i lÀger,
men det föll sig surt ibland.
Pris ske en och var, som kom
att med balsam lĂ€ka sĂ„ren –
var du glad för de dÀr fÄren,
du sÄ hÄnligt talar om.

”Söta Malin, lilla duva,
som hÀr vid mitt bröst sökt vÀrn,
finner du din nÀpna huva
mer bekvÀm Àn hatt av jÀrn,
glöm dock icke, att det fanns
förr en mö, som hette Blenda.
Hon i rÀttan tid sin slÀnda
bytte ut mot sköld och lans.

”Skam fĂ„ alla nya, fula
namn, som söndra vÄra hem!
VĂ€l jag unnade en kula
den, som först kom upp med dem.
Svensk, helt rÀtt och slÀtt, mÄ bli
bÀsta, endaste benÀmning,
aska varde varje lÀmning
utav allt, som nĂ€mns parti!”


Dikt Hattar och mössor - Karl Gustav Johan Snoilsky