Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Trollbunden

När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag likaväl —
förtvivlad ser jag,
stelnad, sluten,
hur tom och fåfäng
flyr minuten.

Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin
jag ville hemligt dricka, ett heligt vin —
men dödstung står jag
som i drömmar,
med törst som Tantalos
i klara strömmar.

I ensamhetens tid har min tunga bränt
att säga dig det vackra jag drömt och känt —
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd,
och hjärtat domnar.


Dikt Trollbunden - Karin Boye