Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt TrÀdet

NÀr min dörr Àr stÀngd och min lampa slÀckt
och jag sitter svept i skymningens andedrÀkt,
dÄ kÀnner jag runtomkring mig röras
grenar, ett trÀds grenar.

I mitt rum, dÀr ingen annan bor,
breder trÀdet ut en skugga sÄ mjuk som flor.
Det lever tyst, det vÀxer vÀl,
det blir vad en okÀnd menar.

NÄgon andemakt, nÄgon hemlig makt
har i trÀdets gömda rötter sin vilja lagt.
Jag Àr rÀdd ibland och frÄgar Àngsligt:
Är vi sĂ„ sĂ€kert vĂ€nner?

Men det lever lugnt, och det vÀxer still,
och jag vet inte vart det strÀvar och vart det vill.
Det Àr ljuvt och trolskt att bo sÄ nÀra
en som man inte kĂ€nner…


Dikt TrÀdet - Karin Boye