Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Till skönheten

När våra gudar falla
och vi stå ensamma bland spillror,
så utan fäste mer för våra fötter
som klot i rymden —
då skymtar du ett ögonblick, du höga Skönhet.
Då, endast då.
Så sträng som eld du talar tröst:
”Vad som än faller — jag står åter.”
O stanna, stanna, heliga,
och fräls min själ
från lögnen av en måttlös sorg!


Dikt Till skönheten - Karin Boye