Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Till en sfinx

Du liknar snÀckan i kylig damm,
dÀr aldrig solstrÄlar strömma.
Hon kryper aldrig ur skalet fram,
hon kan ej fÀngelset glömma,
hon kan blott gömma
sitt djupsta vÀsen
och stordÄd drömma
bland vattengrÀsen,
men aldrig helt
och ouppdelt
sig sjÀlv i ord eller handling tömma.

Ditt tal Àr brÀddat med ironi.
Du söker skyla
med lÄtsad kyla
den livets vÀrme, som bor dÀri.
Men rösten bÀvar
i sÀllsam vekhet.
En rodnad svÀvar
bakom kindens blekhet.
Ett eldhav brinner
i hemlighet
dÀr ingen vet,
dit ingen hinner.

Du Àr för spröd och för kÀnsligt vek
för alla missljud som skÀra:
du mÄste pansar bÀra
i livets hÄrdhÀnta lek.
Du liknar snÀckan i kylig damm,
som aldrig kryper ur skalet fram,
sÄ ouppnÄelig,
sÄ oförstÄelig,
att ingen kommer dig nÀra.


Dikt Till en sfinx - Karin Boye
«