Dikt Till en diktare
Du v i s s t e då…!
Ty hade du ej vetat,
du skulle aldrig kunnat säga så.
Sällsamma skymningsglädje, att du också visste
allt detta tunga.
Din vilsna vänskap genom sekler strövar.
Det lugnar feberns brand.
Och när jag somnar tröstad,
det känns, som satt du vid min säng, likt far, och höll min hand.