Dikt Till en diktare
Du v i s s t e dĂ„…!
Ty hade du ej vetat,
du skulle aldrig kunnat sÀga sÄ.
SÀllsamma skymningsglÀdje, att du ocksÄ visste
allt detta tunga.
Din vilsna vÀnskap genom sekler strövar.
Det lugnar feberns brand.
Och nÀr jag somnar tröstad,
det kÀnns, som satt du vid min sÀng, likt far, och höll min hand.