Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Stjärnornas tröst

Jag har frågat en stjärna i natt
— ett ljus långt bort där ingen bor –:
”Vem lyser du, främmande stjärna?
Du går så klar och stor.”

Hon såg med en stjärneblick,
som gjorde min ömkan stum:
”Jag lyser en evig natt.
Jag lyser ett livlöst rum.

Mitt ljus är en blomma som vissnar
i rymdernas sena höst.
Det ljuset är all min tröst.
Det ljuset är nog till tröst.”


Dikt Stjärnornas tröst - Karin Boye
 »