Dikt Ni ropar på människor
Ni ropar på människor av stora mått. Vad ger stora mått åt en människa?
Att bli till intet och glömma sig själv för det som är större än hon.
De obotfärdiga ropar. De själva skulle växa till jättar
den stund de böjde sina knän i skuggan av de väldiga tingen.
Men höj era röster tills gudarna vaknar, tills nya gudar reser sig och svarar!
När ingen frågar efter människor mer, då står era människor här.





Liknande dikter:
- Som liten Som liten drömde jag ordlöst ve om namnlösa ting, såg det onda ske, det som icke har slut eller hopp. […]...
- Portarna Jag älskar de vita bergen, de marmorvita med pannan sköljd av himlarnas högblåa vila, och salthavs stormande glitter, och doriska […]...
- Sång efter skördeanden Här dansar Fridolin, han är full av det söta vin, av sin hvetåkers frukt, sina bärmakares saft, av den hvinande […]...
- Inferno Skalden och drömmaren Håkan satt i sin kula och skrev – in genom springan vid dörren den dansande yrsnön drev. […]...
- Sankt Jodocos. Legend efter Kosegarten Sin tjänares uppriktighet att pröfva, Kom Herren en gång i en torftig skepnad För Sankt Jodocos’ dörr och bad om […]...
- Lättja Åklagaren Till er först, ni som tror er oskuldsfulla, ni lata! En tung börda binder ni åt er själva, tyngre […]...
- Josep i skogen Jag går bland nöt i Vaktelmora löt, där brakved blommar hvitt emellan videspröt. Jag går i tallmon, en stackars vallhjon. […]...
- Evighet En gång var vår sommar en evighet lång. Vi strövade i soldagar utan slut en gång. Vi sjönk i gröna […]...
- Små ting Orkar du inte ett steg mer, inte lyfta ditt huvud, dignar du trött under hopplös gråhet — tacka då nöjd […]...
- Främlingens syn Hvems är palatset, som jag for förbi I kvällens mörker nyss? Hvem bor däri? Så graflikt hemskt det stannat i […]...
- På botten av tingen Jag läste i tidningen att någon var död, någon som jag kände till namnet. Hon levde, som jag, skrev böcker, […]...
- I porslinsfabriken Jag på fabriken haft min ögonfröjd att se porslinsarbetarn strävsamt böjd att svarva utan rast det mjuka ler, tills än […]...
- Beckblomster 1. EN FRÄLST Mina sav-år ha runnit undan och min ungdom har torkat hän. Jag har suttit i from begrundan […]...
- I Nyströms ateljér.[1] Numro sexti Norrlandsgatan bortåt Humlegården till, där blott någon fattig satan som får äta bröd och sill vill sin arma […]...
- Vårens väntan Går jag ej här rusig av rosendoft — ändå ha inga rosor kommit! — Skälver ej allt höljt i gudomligt […]...
- Vi som inte vågar se De få som vågade vara — välsignade de! — stympas och dödas om igen av oss som inte vågar se. […]...
- Mikael De svarta molnen sjunga en sång på Mikaels dag och svepa rymden i tunga och dånande vingeslag: Som gamar av […]...
- Var tyst. Ha tillit Förtvivlad ropar du: Var är det visa ordet, som ensamt läker världens förgiftade sår? Och var är tanken, å ge […]...
- Atlantis Livssorlet forsar från staden, tung är den välvande kampens musik. Högt ur den dova kaskaden stänker ibland som ett skrik. […]...
- Nu öppnar nattglim sin krona Nu öppnar nattglim sin krona i åkrarnas yviga korn, och älgtjuren söker den hona han vann med sitt stridbara horn, […]...