Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Moln

Se de mÀktiga moln, vilkas fjÀrran höga toppar
stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö!
Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö
sakta lösande sig i en skur av svala droppar.

MajestĂ€tiska moln – genom livet, genom döden
gÄ de leende fram i en strÄlande sols sken
utan skymmande oro i eter sÄ klart ren,
gÄ med storstilat, stilla förakt för sina öden.

Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa
kunna lyfta mig upp, dit ej vÀrldarnas jÀkt nÄr
och hur vredgat omkring mig Àn stormarnas brus gÄr
bÀra solskimrets gyllene krans omkring min hjÀssa.


Dikt Moln - Karin Boye
«