Dikt Minne
Stilla vill jag tacka mitt öde:
aldrig jag mister dig helt.
Som en pärla växer i musslan,
så inom mig
gror ditt daggiga väsen ljuvt.
Om till sist en dag jag har glömt dig —
då är du blod av mitt blod,
då är du ett med mig —
det gudarna give.