Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt I mörkret

I mörkret ligger jag och hör,
hur klockor dÄnar utanför
med lÄnga, tunga, jÀmna slag,
som mörkrets djupa andetag.

De dövar allt och söver allt
och löser tingens dimgestalt
i lÄnga, tunga, jÀmna dÄn,
som tanken aldrig lossnar frÄn.

Jag Àr bland dem som knappast finns
och bara vet och bara minns
det gamla mörkrets hjÀrteslag,
som vÀntar ingen morgondag.

som fruktar ingen morgondag.


Dikt I mörkret - Karin Boye