Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt HÖGMOD

Kör

Hur kunde du finnas utan oss,
du lÄngsamme store.
Var hade du rum att uppstÄ frÄn,
om inte vÄrt högmod vore.
Ditt skydd och din klippgrav
Àr hÀr vÄra knutna hÀnder.
Och hör, vi ber, fast inte om nÄd,
med hopbitna tÀnder:
J a g o r k a r.

Omkring oss klÀnger sig segt och blint
de myllrande liven.
Åt mĂ€nniskan ensam, högst och lĂ€gst,
blev tom förtvivlan given.
Det undersammast funtade
har mycket för lÀtt att brista.
VÀlsigna du vÄrt högmod,
som hÄller in i det sist:
J a g o r k a r.

Vad hade vi annars, som hÀrdade ut
i livlös öken
och vÄgade skapa sig sjÀlv en tröst
ur overkligt töcken —
som tvang form ur kaos
i kraft av hemlös hetta,
gav grÄten toner och skriket ord
och rÀddade sig i detta:
J a g o r k a r.

HÀr vÀger en vÄg för att skipa rÀtt
Ät livet och döden.
Hur tung den hÀnger, smÀrtornas skÄl
med vÄra stympade öden.
Hur lÀtt den andra med allt som Àr vÀrt
att eftertrakta.
LĂ€gg dit vĂ„rt heliga högmod, Gud –
sÄ sjunker den sakta.
J a g o r k a r.


Dikt HÖGMOD - Karin Boye