Dikt Havet
Salt, bittersalt
är havet, och klart och kallt.
På djupet multnar mycket,
men havet renar allt.
Vilt, rovdjursvilt
är bränningens glittrande språng,
men ingen människas tankar
är höga som havets sång.
Starkt, evigt och starkt
är vågornas väldiga tåg,
och stark av det eviga havet
var mjuk förgänglig våg.
Så ge ditt liv åt havet.
Det kräver blod av sin man,
men sist, djupt i det djupa,
får ingen en vila som han.





Liknande dikter:
- Solnedgång på havet Jag ligger på kabelgattet rökande “Fem blå bröder” och tänker på intet. Havet är grönt, så dunkelt absintgrönt; det är […]...
- Det underliga havet Sällsamma fiskar glida i djupen, okända blommor lysa på stranden; jag har sett rött och gult och alla andra färger, […]...
- På havet Ni vågor som sjunga om kvällen när solen går ner så tagen mig, kväven mig, vänner, vad viljen I mer? […]...
- Till havet O hav, hav, hur stark den dryck du bräddar! Din stora kyla är helig rening klar. Din ljusfamn är hälsa […]...
- Sommardag Havet vilar morgonstilla, aldrig tyckes det stormar haft, likt en mäktig ande soligt morgonstilla, tung av andakt — lätt av […]...
- AVSLUTNING Kör Inte det onda ens kan du förstöra, du vårt hjärta, utan att själv dö, inte en låg demon tillintetgöra, […]...
- Porten För många gånger har jag gått genom porten. Den lyfter sig så högt och suddas ut i solljus, och under […]...
- Sjöfararen vid milan Vid milan har jag vaktat i vinter och vår och längtat till havet i många långa år, långt bort från […]...
- I kväll har himlen ingen skrud I kväll har himlen ingen skrud. Han huttrar naken. Och aldrig såg jag förr hans blick så alltför vaken. Säg, […]...
- Du ska tacka Du ska tacka dina gudar, om de tvingar dig att gå där du inga fotspår har att lita på. Du […]...
- Gubben loth och hans gamla fru N:o 36 Gubben Loth och hans gamla Fru Gubben Loth och hans gamla Fru, :||: Bägges Döttrar och andra flickor! […]...
- Kväde (till den svenska diversehandlaren) Till den svenska diversehandlaren Noaksson och hans bröder och ämbetsbröder i allt Sveriges land. Stor och stursk har du blivit […]...
- Världens gång Havet välte, stormen ven, vågorna rullade asklikt grå. ?En man är vräkt över bord, kapten!? Jaså. ?Ännu kan ni rädda […]...
- Sorger Syster, du fagra, gå icke upp i bergen: de bedrogo mig, de hade ingenting att giva åt min längtan. Till […]...
- Om våren Om våren, säg om våren allt stolt och ungt du känt. Ett vårord går som kåren mot sol och firmament. […]...
- Indiansommar Från sjukrummets kloraldoftande kuddar, mörknade av kvävda suckar och hittills ohörda hädelser; från nattduksbordet, belamrat av medikamentsflaskor, bönböcker och Heine, […]...
- I en ung flickas minnesbok Varm på fästet lyste vårens sol, Öfver fälten dagg och fjärlar blänkte, Och på ängen stod en ung viol. Vet […]...
- Inåt M i n Gud och m i n sanning såg jag i en sällsam stund. Mänskors ord och bud tego. […]...
- En kärleksförklaring Fr. Nietzsche: (varunder diktaren föll i en grop) O dröm! Han flyger än. Han stiger, vilande på vinge spänd. Vad […]...
- Trädet När min dörr är stängd och min lampa släckt och jag sitter svept i skymningens andedräkt, då känner jag runtomkring […]...