Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Gamlefar

Gamlefar har jag sett i sommarnattens ljus,
i nattens klöverdofter blitt allena.
Vid gÄrdens brunn
stod han böjd,
slipade slÄtterfolkets liar.
Som en vissnande skugga sÄ grÄ,
sÄ gammal han som gÄrden,
syntes han ÀndÄ leva sÄ levande liv som den.
Hans spröda sÄng, den glömmer jag icke.

”Du myndige far i gĂ„rden,
för gamlefar Àr du pilt ÀndÄ.
Jag Àr den förste som vÀnde din jord.
NÀr plogen strÀvar i fÄran,
minns du mig dÄ?
I hedenhös
började jag av undanvrÀkta stenar
resa det rös, som gÀrdar Àgornas grÀns.

I tusen Ă„r
har jag byggt det och byggt med er alla som byggde,
hÄllit i plogens skaft med er alla som plöjde.
Jag har del i ert verk,
har en rÀtt att krÀva.
Du kÀnner den vÀl:
den, att den heliga sÀden vÀxer
alltjÀmt, alltjÀmt
hÀr pÄ de marker, dÀr jag
för första gĂ„ng den sĂ„dde.”


Dikt Gamlefar - Karin Boye