Dikt En stillhet vidgades
En stillhet vidgades mjuk som soliga vinterskogar.
Hur blev min vilja viss och min vÀg mig underdÄnig?
Jag bar i min hand en etsad skÄl av klingande glas.
DÄ blev min fot sÄ varsam och kommer inte att snava.
DÄ blev min hand sÄ aktsam och kommer inte att darra.
DÄ blev jag överflödad och buren av styrkan ur sköra ting.