Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Dröm

Skymning över en okĂ€nd stig…
FÀrglösa mullvÀxter,
stora svampar
spira ur marken, dÀr ljudet kvÀvs.
Slingrande kala stammar
strÀcka sig upp och försvinna i mörkret.
Hör det hemska suset dÀr uppe,
som aldrig tystnar!

Nyss i solen
sjöng jag pÄ blommande Àngar
Pan, Pan, den store Pan.
HĂ„nfullt viska nu
kÀrrens susande bubblor:
”HĂ€r i de hemliga djupens skog,
hÀr Àr ocksÄ hans boning!
VÄgar du Ànnu sjunga
Pan, den store Pan?”

HjÀlp, min fot sjunker!
Gungfly Àr marken,
Ruvande lura
svarta vatten, halvt i sömn,
orörliga, outgrundliga,
pÄ mig, sitt rov.
Alarnas ormlika stammar,
vuxna ur vÄta kÀrret,
vrida sig kvidande hit och dit.
Ångesten strĂ€cker sig ur dyiga vatten
hÀnder, svarta och knotiga,
lika de fuktdrypande
murkna grenar, dÀr mossan gror.
HjÀlp, o hjÀlp, vilka hemliga
djup, som begÀra mig!

LikvĂ€l — Ă€r det ej blommors doft?
Runt omkring över mörka kÀrr
lysa knoppar,
vita knoppar —
o de slÄ ut, de slÄ skimrande ut!
Min fot fÄr fÀste bland vita kalkar,
och över djupen far ett sken —
det ljuvaste löje.

Böj dig, hjÀrta,
böj dig och tillbed!
HĂ€r i de hemliga djupens skog
sjunger jag Pan,
sjunger jag bÀvande
Pan, Pan, den store Pan!


Dikt Dröm - Karin Boye