Dikt Din vÀrme
Din vÀrme, din mjuka vÀrme
ber jag om,
som strömmade lÄngt innan mÀnskan
pÄ jorden kom.
I urskogsgömmenas duniga
fÄgelnÀsten
bar samma skyddande vÀrme
livets fÀsten.
Ur Ă„ngestbrinnande himlar
sjunker vi ner
i boets mörker, dÀr livet
ej frÄgar mer.
Ty molnens lekar Àr hÀgring
och spegelstÀnk,
men allt som föds och föder
Àr djupets skÀnk.
Det dagas, och rymden ljuder
av vingesus.
Den svÀvande fÄgeln jublar:
Jag lever av ljus!
Men gömt i det tysta vilar
hans ve och vÀl.
Din vÀrme, din djupa vÀrme
ger mig sjÀl.