Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Din röst

1

Din röst: i en gammal frukttrÀdgÄrd en halvt igengrodd gÄng
med djupa skuggor och bjÀrt sol och plötslig fÄgelsÄng,
en gĂ„ng av förvildat hemligt liv och sus och ensamhet —
hur Àventyrligt ensam och vild Àr det bara jag som vet.

Och nÀr jag vaknar om natten, dÄ vaknar jag i den,
och jag gÄr vilse i gröngenomskinligt skuggspel igen.
DÀr bor jag timmar och timmar och vet vÀl, att vem
du sjÀlv vill följa och vart du hör, Àr hÀr mitt hem.

2

Din röst: jag har hört den i tjugo Är, och allt vad du har sagt
har legat sjunket i mig och glömt, men laddat med makt.
Nu hör jag det ord för ord som i gÄr, det fyller natt och dag.
Det var mina Ädrors vÀrme. Det var mitt hjÀrtas slag.

Vad Àr det för djup i oss, dÀr allt det gÄngna finns?
Eller Àr det bara d i t t vÀsen, d i n röst jag minns?
Du var mitt livs fullbordan. Hur mognade den till slut?
Ett kvÀvt trÀd, ett vÄndans trÀd, slog Àntligen ut.

3

Jag vet det, för alla sÀger det: din tid Àr kort
Jag kan inte förestÀlla mig, att du gÄr bort.
Det finns ingen vÀrld att leva i, dÀr du inte bor.
Min tanke förnekar undret. Men hjÀrtat tror.


Dikt Din röst - Karin Boye
 »