Dikt Det namnlösa
Mycket gör ont, som inte har namn.
Bäst är att tiga och ta det i famn.
Mycket är hemligt och dunkelt och farligt.
Bäst är att bära det vördsamt och varligt.
Bäst är att tryggt på det hemliga tro
utan att peta på frön som gro.
”Här gick aldrig tanken på spaning.
Allmoder, led mig med säker maning!”
Gott är att lyss till sin Moders röst —
ordlöst bekymmer får ordlös tröst.