Dikt Det namnlösa
Mycket gör ont, som inte har namn.
BÀst Àr att tiga och ta det i famn.
Mycket Àr hemligt och dunkelt och farligt.
BÀst Àr att bÀra det vördsamt och varligt.
BÀst Àr att tryggt pÄ det hemliga tro
utan att peta pÄ frön som gro.
”HĂ€r gick aldrig tanken pĂ„ spaning.
Allmoder, led mig med sĂ€ker maning!”
Gott Ă€r att lyss till sin Moders röst —
ordlöst bekymmer fÄr ordlös tröst.