Svensk poesi

Dikt pÄ svenska

Svensk poesi > Karin Boye > Den stunden

Dikt Den stunden

Ingen andlös sommarnattshimmel
nÄr sÄ lÄngt in i evigheten,
ingen sjö, nÀr dimmorna lÀttar,
speglar sÄdan stillhet
som den stunden —

dÄ ensamhetens grÀnser plÄnas ut
och ögonen blir genomskinliga
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer Àr att gömma.
Hur kan jag nu vara rÀdd?
Jag mister dig aldrig.


Liknande dikter:

  1. Den enda stunden Allena var jag, Han kom allena; Förbi min bana Hans bana ledde, Pan dröjde icke, Men tĂ€nkte dröja, Han talte […]...

  2. Unga viljor viner Unga viljor viner som herrelösa spjut. Ångest har kastat dem i rymderna ut. SkĂ€lvande av stridslust och överflöd pĂ„ styrka […]...

  3. Munnarna Omkring mig simmar förfĂ€rliga munnar. FörstadstĂ„get dunkar. Detta Ă€r mödrar. Rovfiskmunnar, spĂ€rrade och spĂ€nda i girig Ă„ngest: Ă€ta eller Ă€tas. […]...

  4. Idyll Din röst och dina steg faller mjuka som dagg pĂ„ min arbetsdag. DĂ€r jag sitter Ă€r det vĂ„r i luften […]...

  5. Höstens dagar Höstens dagar Ă€ro genomskinliga och mĂ„lade pĂ„ skogens gyllne grund… Höstens dagar le Ă„t hela vĂ€rlden. Det Ă€r sĂ„ skönt […]...

  6. SĂ„ drivs vi SĂ„ drivs vi, vilsna sjĂ€lar, fram frĂ„n lĂ€gerbĂ„l till lĂ€gerbĂ„l, vet ingenting om nĂ€sta rast och ingenting om resans mĂ„l […]...

  7. Segern Segern, segern har ingen röst, inget rusande jubelbrus. Finns det sĂ„ enkla och jĂ€mna vĂ€gar under sĂ„ nyktert sparsamt ljus? […]...

  8. Valborgsnatt Sent omsider stĂ„r jag vid ödenas berg. Runtomkring som ovĂ€dersmoln skockar sig formlösa vĂ€sen, skymningsdjur, svartvingade, fosforögda. Stannar jag? GĂ„r […]...

  9. Minne Stilla vill jag tacka mitt öde: aldrig jag mister dig helt. Som en pĂ€rla vĂ€xer i musslan, sĂ„ inom mig […]...

  10. TrĂ€det NĂ€r min dörr Ă€r stĂ€ngd och min lampa slĂ€ckt och jag sitter svept i skymningens andedrĂ€kt, dĂ„ kĂ€nner jag runtomkring […]...

Dikt Den stunden - Karin Boye
« 
 »