Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den okÀnda

Jag har aldrig sett din lÀkande hand.
Du kommer i mörkret, nÀr ingen vet.
Jag bidar i tystnad och tillit skygg
i ensamhet.

Du min syster och mor, du och jag och ej jag,
ditt namn Àr natt, det Àr gÄta skum.
Jag anar dig vÀldig, mÀktig, blind
och ljudlöst stum.

Du vet fasors djup, som jag ej sett,
jag bÀvar att bryta din hemliga lag.
Men tröst vet du mild, som nekas mig
av solklar dag.

Jag har tigande gömt hos dig mitt sÄr
och vÀrkt bland törne, tills sjÀlen var tom.
I mörkret rörde du törnet — det sprang
i vildrosblom.


Dikt Den okÀnda - Karin Boye