Dikt Den fallande morgonstjärnan
”Fall”, sade Herren, ”fall,
trotsiga morgonstjärna!
Mörker jag unnar dig gärna.
Du är mig kärast i världen all.”
”Fall”, sade Herren, ”fall,
brinnande blåa låga!
Glimma i djupens plåga,
res dig en stad av svart kristall!”
”Fall”, sade Herren, ”fall!
Du som allt ont skall smaka,
kommer du snart tillbaka?
Du är mig närmast i världen all.”