Svensk poesi

Dikt på svenska

Dikt Den fallande morgonstjärnan

”Fall”, sade Herren, ”fall,
trotsiga morgonstjärna!
Mörker jag unnar dig gärna.
Du är mig kärast i världen all.”

”Fall”, sade Herren, ”fall,
brinnande blåa låga!
Glimma i djupens plåga,
res dig en stad av svart kristall!”

”Fall”, sade Herren, ”fall!
Du som allt ont skall smaka,
kommer du snart tillbaka?
Du är mig närmast i världen all.”


Dikt Den fallande morgonstjärnan - Karin Boye