Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Brinnande ljus

Nu ropar natten högt i nöd,
av okÀnd Ängest full.
Nu tÀnder jag hÀr tvÄ raka ljus
för eviga mörkers skull.

Om Herrens Ànglar drar hÀr fram,
sÄ kallar skenet dem,
sÄ hör de, hur lÄgorna sjunger min bön,
och bÀr den med sig hem.

De Àr kÀmpar, som gÄr i brynjor av eld
med bud frÄn den VÀldiges hus
Deras tal har ej ord för hÄrt och ljuvt,
men vÀl för brinnande ljus.

Det Àr dÀrför de stÄr pÄ stormens rygg
mellan piskande vingars dÄn,
det Àr dÀrför de ler Ät mörkrets makt
och möter kölden med hÄn.

O Herre min Gud, förfÀrlige Gud,
jag hör din mantels brus.
Jag ber om blommor och ber om fred —
men ge mig brinnande ljus!


Dikt Brinnande ljus - Karin Boye