Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Aldrig Àr skogen lycklig som nu

Aldrig Àr skogen lycklig som nu i sol och regn,
aldrig sÄ överflödande av fin lukt och glitter,
aldrig sĂ„ lekfullt tröstande — mig nĂ„r den bara inte,
fast jag söker och ber. Min smÀrta Àr för bitter.

Drick, mina ögon, guldljus som inte jag sjÀlv ser.
Andas djupt, mina lungor, den vÄta mossans Änga.
Jag Àr en död sten. Glöm mig, lev för er,
samla i gömda kamrar allt ni lyckas fÄnga.

OÄtkomligt det rum, dÀr dagens skörd ska mogna
mjuk av skimmer och doft och sus. NÀr stunden Àr inne
sprĂ€nger en tĂ€tnad prakt sitt gömsle. Över mig störtar
friskt och vilt som ett vattenfall ett smÀrtans minne.


Dikt Aldrig Àr skogen lycklig som nu - Karin Boye
 »