Svensk poesi

Dikt på svenska

Moln

Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö! Lugna glida de fram […]

Du är fröet

Du är fröet och jag din mull. Du ligger i mig och gror. Du är det barn som väntas. Jag […]

Förklaring

I din skönhet sänkt ser jag livet förklarat och den mörka gåtans svar uppenbarat. I din skönhet sänkt bedja jag […]

Mannen utan nåd

Han är mannen utan nåd — ögon av skimrande bärnsten, ögon av lysande kallt guld, händer av elfenben: klara och […]

Straffängeln talar

Räck mig det döda stycket av ditt liv. Jag ska nog väcka det. Nätterna väntar på vårt tidsfördriv. Vi ska […]

AVSLUTNING

Kör Inte det onda ens kan du förstöra, du vårt hjärta, utan att själv dö, inte en låg demon tillintetgöra, […]

Vattnets barn

Kring vår vagga böljade mjuka som sjögräs genomskinliga vattenandar, ogripbara. Tidlöst lyckliga vilade vi i vindlöst djup. Vem slet oss […]

Vi som inte vågar se

De få som vågade vara — välsignade de! — stympas och dödas om igen av oss som inte vågar se. […]

Gamlefar

Gamlefar har jag sett i sommarnattens ljus, i nattens klöverdofter blitt allena. Vid gårdens brunn stod han böjd, slipade slåtterfolkets […]

Vinternatt

Gnistrande knarrande skare hård. Ensam, ensam är nattens rymd över vita vägar. Mig fyller bister törst till vinterrymden. Springer du […]