Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Vårmorgonen

Se, hur härlig solen träder
Öfver österns böljor redan
Och i guld och purpur kläder
Jorden, leende där nedan.
Dimman skingras, kölden flyktar,
Och naturens dvala lyktar.

Lärkan, nyss på lätta vingar
Buren hit från söderns höjder,
Sjunger, där hon högt sig svingar,
Känslans hopp och vårens fröjder,
Medan, sväfvande mot jorden,
Svaneflocken hälsar norden.

Fri och yster dansar vågen
Mellan trädens dunkla stammar.
Ekorn skyndar, glad i hågen
Till sin mossbetäckta kammar,
Och där långt i djupa skogen
Kuttrar dufvan, öm och trogen.

Vaggad blidt af morgontfläkten,
Grönskar nu på åkern sådden,
Och i hvita vinterdräkten
Springer haren öfver brodden
Gömd bland buskar under granen,
Spänner jägarn sakta hanen.

Sparsamt närd af lundens kyla,
Tindrar där en sjunken drifva,
Medan ljusa björkar skyla
Källans sorl och tufvans vifva,
Och den nyss uppväckte Näcken
Rör sin silfversträng i bäcken.

Sköna vår, hur länge rullar
Ej din vagn kring söderns stränder,
Innan till förgätna kullar,
Till vår nord du återvänder,
Och som vår så tacksam glöder
Ingen barm för dig i söder!

Hör du våra hymner skalla,
Hör du, hvad han tyder, sången:
Att du kommer till oss alla
Såsom friheten till fången,
Att på polens frusna drifva
Finnas hjärtan ock att lifva.

Skynda att åt land och vatten
Väfva nya högtidsskrudar,
Locka fjärlarne ur natten
Och ur stoftet deras brudar,
Och ur kärleksfulla sinnen
Jaga vinterns kulna minnen!


Dikt Vårmorgonen - Johan Ludvig Runeberg