Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Ungdomen

Bland de makter, som pÄ jorden trona,
BÀr blott vanskligheten sÀker krona;
Döden kan ej störtas, kan ej skona,
Och hans lia rostar ej.

Yngling, bÀfvar du för hÀrjarns spira,
O, sÄ lÀr att stundens högtid fira!
Vet, en evighet af lif kan spira
I ett enda ögonblick.

Jord och himmel Àges af minuten,
Jord och himmel kan i den bli njuten;
Hög och rik och grÀnslös, fast förfluten,
Kan den bli hos minnet kvar.

Men ej tanken dock, af lagar bunden,
KÀnslan Àr den makt, som adlar stunden,
KÀnslan ensam skördar i sekunden
Mer Àn tusen sekler sÄtt.

Jubla, yngling! GudalÄnet blommar
Än i dina pulsars varma sommar;
Än uti ditt hjĂ€rtas helgedomar
Lefver kÀnslan stark och ung.

Men de flykta, men de domna sakta,
Dessa stunder, som din sÀllhet vakta;
Åldern nalkas, yngling, lĂ€r att akta
SkÀnkerna af lifvets vÄr!

Njut, sÄ lÀnge Àn din majdag varar!
Ingen blomma höstens stormil sparar,
Ingen blid, förtrolig sol förklarar
Vinterns lÄnga, kulna natt.

Hvarför skulle du i fÄfÀng möda.
GlÀdjens enda, korta dar föröda?
Hvarför med ditt friska hjÀrtblod föda
Slumpens och bekymrens nyck?

KÀrleken dig manar;-hör du buden
Af den spÀda, segerkrönta guden?
Ej blott tÀrnan famnar du i bruden,
Alla vÀrldar famnar du.

Rankan svajar, purpurdrufvan blöder,
GlÀdje blott i hennes nejder glöder,
Kungasalig vandrar tiggarn, bröder,
Under rankans krona böjd.

Älska, yngling!-HjĂ€rtats lĂ„gor svalkas;
Drick!-En vinter utan drufvor nalkas;
Lef och glÀds och njut och le och skalkas!
Frost och domning följa sen.


Dikt Ungdomen - Johan Ludvig Runeberg