Dikt Törnet
Törne, du min syskonplanta,
Svept i vinterns is, försmÄs du,
Höljd af taggar, hatas du.
Men jag tĂ€nker: ”Kommer vĂ„ren,
SlÄr du ut i blad och rosor,
Och en vÀxt finns ej pÄ jorden,
Ljuf och Àlskad sÄsom du.
O, hur mÄngen törnestÀngel
StÄr ej naken i naturen,
Som behöfde kÀrlek blott,
Blott en solblick af ett hjÀrta,
För att klÀda sig i rosor
Och hvart vĂ€sens glĂ€dje bli.”