Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Till lyckan

Lycka, leende gudinna,
Född att göra stunden ljuf,
Ej som jordens hÀrskarinna
Af min lyra hÀlsas du.
Utan makt och utan krona,
Utan segrar, utan brott
Vill du endast mildt försona
MÀnskan hÀr med grusets lott.

Hell dig! Intet hjÀrta blöder
Under vÄrden af din hand.
Bröder leder du till bröder
Öfver öknar, fjĂ€llar, land,
FlÀktar vind i lÀngtans segel,
Lönar varma hjÀrtans tro
Och, fast skugglikt, i din spegel
Visar högre vÀrldars ro.

Hvarför skall du trolös kallas,
Om nĂ„’n gĂ„ng du svek ocksĂ„?
Kunde blott du vara allas,
SÀkert glömdes ingen dÄ.
Nu, hur ville du förena
Allt, som brustit i sitt fall?
Öfvergifvas skall den ena,
Om den andra gynnas skall.

Ljusets lott och fridens gÄfva,
GlÀdjen, hoppet, kÀrleken,
Allt, hvad lifvet bÀst kan lofva,
Ägde jag och Ă€ger Ă€n;
Dig blott har jag sett försvinna,
Hvarje gÄng jag sökt dig nÄ;
Milda, svaga stoftgudinna,
Le en gÄng mot mig ocksÄ!


Dikt Till lyckan - Johan Ludvig Runeberg