Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Sommarnatten

Himmel, hvilken afton, hvilken fÀrd!
Ser du holmens lilla blomstervÀrld?
Goda Nana, i dess lunder
Sjunga fÄglar kvÀllens under.
Hvila rodden, lÄt oss vagga
Dit i land!
Solen ler ju Àn frÄn kullen,
Vikens bölja gungar jullen,
Aftonvinden för vÄr flagga
Mot dess strand.
Hör du de susande alarnes ljud?
Ser du de grönskande Àngarnes skrud?
Njutom fröjden! Snart har tiden
Satt för njutningen en grÀns;
Nana, snart Àr kÀrlekens
Liksom sommarns stund förliden.

Ren bland löfven blickar torpet fram;
Skynden, flÀktar, fören dit vÄr stam!
Ser du gubben, goda Nana,
Ren i dörrn vÄr kosa spana,
Ser du flickan, hur den tÀcka
Vinkar dÀr?
Med sin smultronkorg i handen
StÄr hon leende pÄ stranden,
Glad att fÄ Ät Nana rÀcka
Sina bÀr.
Hulda, du tÄras! Hur helig, hur skön
Är ej den hyllande kĂ€rlekens lön!
Redan hÀr som Àngel buren,
Njut din afundsvÀrda lott.
O, hur sÀll Àr mÀnskan blott
Med sitt hjÀrta och naturen!

Hvad ej praktens salar fostra opp,
Lifvets fulla njutning, lifvets hopp,
VĂ€xer utan ans och blommar
Höst och vinter, vÄr och sommar
I den fria bygdens runder,
I dess tjÀll.
Ser du anden, som för stÀfven
Flyr med ungarne i sÀfven,
Arm och blottad och dÀrunder
Dock sÄ sÀll?
Ej mot palatser, som skyarne nÄ,
Bytte den irrande en af de smÄ.
Ej för guld, i rÄga brÀddadt,
Ej om tusen slott hon sÄg,
ÖfvergĂ„fve hon sin vĂ„g
Och sitt bo, i vassen bÀddadt.

KvÀllens blyga ÀlskogsstjÀrna du,
Blicka vÀnligt pÄ vÄr landning nu!
Jubla, lundens fÄgelskara!
LÄt er sÄng en brudsÄng vara,
Som tvÄ trogna hjÀrtan viger
Inför er!
Solen sjunker bakom bergen,
VÀsterns himmel mister fÀrgen,
Men din fÀrg, o Nana, stiger
Mer och mer.
Sent mÄ vi vÀnda frÄn fÀrden igen,
Morgonens strÄle hÀr finne oss Àn!
LÀtt Àr hem och vÀnner glömma,
Flicka, i en Àlsklings famn.
HĂ€r i dalens blomsterhamn
LÄt oss hvila ut och drömma!


Dikt Sommarnatten - Johan Ludvig Runeberg