Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Sankt Jodocos. Legend efter Kosegarten

Sin tjÀnares uppriktighet att pröfva,
Kom Herren en gÄng i en torftig skepnad
För Sankt Jodocos’ dörr och bad om bröd.

”Gif honom, gode munskĂ€nk!” sad’ Jodocos.
Men denne sade: ”Blott ett bröd Ă€r öfrigt
För dig, för mig och för vĂ„r trogna hund.”

”Gif!” sade priorn, ”Gud skall oss ej glömma.”
DÄ tog hans munskÀnk knifven, mÀtte ut
Med noggrann flit och skar sitt ena bröd
1 fyra lika delar. En han rÀckte
Åt tiggaren och talte mulen sĂ„:
”För dig, för mig, för priorn och för hunden.”
Jodocos log, och tiggarn gick sin vÀg.

En stund, och till sitt skick Àn mera torftig
Kom Herren Äter och begÀrde bröd.
”Gif”, sad’ Jodocos, ”gif min del Ă„t honom,
RĂ„d finner Herren nog.” Och tjĂ€narn gaf.

En stund, och Herren kom för tredje gÄngen,
Än mer förhungrad, och begĂ€rde bröd.
”Gif”, sad’ Jodocos, gif din del Ă„t honom,
RĂ„d finner Herren nog.” Och tjĂ€narn gaf.

En stund, och blind, lam, naken syntes Herren
För fjÀrde gÄngen Àn och tiggde bröd.
”Gif”, sad’ Jodocos, honom hundens del;
RĂ„d finner Herren, han, som korpar mĂ€ttar.”
Och tjÀnarn gaf, och tiggarn gick sin vÀg.
Och se, en röst blef spord: ”Stor Ă€r din tro,
Du Àdle son utaf din mÀstare,
Och som du tror, sĂ„ skall dig vederfaras.”

Till fönstret trÀdde tjÀnaren, och se,
DĂ„ hamnade i nejden fyra skepp,
Med frukter lastade och bröd och olja.
Glad skyndade till stranden tjÀnarn dÄ,
Fann inga mÀnniskor pÄ skeppen, sÄg
En snöhvit flagga blott för vinden fladdra
Och dessa ord pĂ„ den i guldskrift: ”Jag,
Som korpar mÀttar, sÀnder fyra skepp
Åt priorn, som i dag mig fyrfaldt mĂ€ttat,
Ett honom, ett hans munskÀnk, ett hans hund,
Det fjĂ€rde Ă€rnar sĂ€ndarn sina arma.”


Dikt Sankt Jodocos. Legend efter Kosegarten - Johan Ludvig Runeberg