Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt SĂ€g dock, hvad vill jag?

StjÀrnan hÀlsar mön med brodernamnet:
”VandringsstjĂ€rna, inför Gud min broder!
NÀr, frÄn öster tÄgande mot vÀster,
Du förbi Herzegovina fÀrdas,
Ser du vÀl som oftast hertig Stefan?
SÀg mig, stÄ hans hvita borgar öppna
Och pÄ gÄrden sadlade hans hÀstar,
Reder han sig till att hÀmta fÀstmön?

Sakta svarar vandringsstjÀrnan detta:
”VĂ€l, frĂ„n öster tĂ„gande mot vĂ€ster,
FÀrdas jag förbi Herzegovina
Och har skÄdat Àfven hertigsborgen.
Öppna Ă€ro vĂ€l hans hvita borgar,
Sadlade pÄ gÄrden stÄ hans hÀstar,
HÀmta Àrnar han sin Àlskarinna,
Icke dig dock, utan nÄgon annan.
Dig förtala tre försmÄdda fÀstmÀn.
Ena sÀger, att din stam Àr ringa;
Huggormsvresig kallar dig den andra,
Och den tredje drömsker och försufven.”

DÄ fördömer dem den vreda jungfrun:
”Den, som sĂ€ger, att min stam Ă€r ringa,
SkÄde aldrig frukter af sin egen!
Den, mig Ă„ter kallar huggormsvresig,
Kring hans hjÀrta mÄ sig ormar linda,
Vistas i hans lockar öfver sommarn
Och uti hans sköte öfver vintern!
Den, mig drömsker kallar och försufven,
Skall i nio Är, vid sjukbÀdd bunden,
Tynande af ingen sömn förfriskas.”


Dikt SĂ€g dock, hvad vill jag? - Johan Ludvig Runeberg
«