Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Roddaren

Sjung, arma gosse, sjung!
Din rodd blir annars tung,
Din hand vid åran domnar snart,
Och hvem skall sen ge båten fart?

En våg ej rör sig mer,
Af sol och dag jag ser
En strimma blott vid västerns bryn,
Och mörk i fjärdens djup är skyn.

Säg, arma gosse, säg:
Hvart skyndar du din väg,
Allena, sträfvande och trött,
Då natten själf har somnat sött?

Är det en fågeltropp,
Du skrämt vid stranden opp,
Är det en lom, är det en and,
Du jagar nu från strand till strand?

Du, som från skog och fjäll
Mig frågat mången kväll,
Mig frågat förr, mig frågar än
Hör, eko, hör mitt svar igen:

Jag ingen fågeltropp
Har skrämt vid stranden opp,
Det är ej lom, det är ej and,
Jag jagar nu från strand till strand;

Min tanke jagar jag:
Hvartenda åretag,
Hur lätt det är, hur svagt det är,
Mig närmre till min tanke bär.

Där röken stiger opp
Mot klippans blåa topp,
Där hyddan syns vid träskets slut,
Dit har min tanke rymt förut.

Där skall jag finna den,
Förrn det blir dag igen,
När båten hunnit strand och hamn,
Och jag min trogna flickas famn.


Dikt Roddaren - Johan Ludvig Runeberg