Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Prins Mustaphas sjukdom

För att bada gÄr en skara turkar,
Och turkinnor komma frÄn att bada,
MĂ€nnerna med Mustapha i spetsen,
Kvinnorna med Mehmed paschas maka.
Skön Àr Mustapha, sultanens Àttling,
Mera skön dock Mehmed paschas maka.
Och förtrollerskan Àr icke skön blott,
Men tillika sÄ försÄtligt smyckad.
Genast sjuknar prinsen in af kÀrlek,
TÀnd af Mehmed passhas sköna maka,
GÄr ren plÄgad till det hvita slottet
Och pÄ veka dynor dÀr sig lÀgger.
Alla fruar efter, rang och ordning
Komma att prins Mustapha besöka,
Borta blir blott Mehmed paschas maka.

Sultaninnan sÀnder bud till henne:
”Ädla fru, gemĂ„l till Mehmed pascha,
Aktar du dig mer Àn sultaninnan?
Mustapha, min son, pÄ sjukbÀdd ligger;
Alla fruar gjort besök hos honom,
Du allena, du försmĂ„r att komma.”
Mehmeds maka mottar denna hÀlsning,
Vecklar sina Àrmar opp i blinken
Och bereder lÀtta sjukbÀdds-rÀtter:
GrÀdda rosenröd pÄ gyllne tallrik,
Ljusgult serde uti silfverskÄlar,
VÄrens körsbÀr, syltade med honing,
Persikor med morgondagg bestÀnkta,
Hafsstrandsfikon och mostarska drufvor;
KlÀr sig sen i kosteliga klÀder
Och beger sig sÄ pÄ fÀrd till slottet.
Snart palatsets gÄngar hon betrÀder.
OanmÀld och hÀlsande pÄ ingen,
Sakta till den sjukes rum hon skrider;
Och hon sÀtter sig vid hufvudgÀrden,
Tar ett virkadt guldtyg fram och flÀktar
Svalka Ă„t hans feberheta panna.
Men, till sultaninnan vÀnd, hon talar:
”SĂ„dan sjukdom som den tappre prinsens
Önskar jag att mĂ„ min broder trĂ€ffa,
Ja, mig sjÀlf som Mehmed paschas maka;
Ty en kĂ€rleksyrsel Ă€r ej sjukdom.”
NÀr prins Mustapha förnummit detta,
StÄr han opp pÄ snabba fötter genast,
Riglar alla dörrar och behÄller
Mehmeds maka kvar tre runda dagar.-
Men pÄ morgonstunden af den fjÀrde
Med ett artigt bref uppvaktar paschan:
”O sultan, min store, dyre herre!
FrÄn min boning har en dufva bortrymt,
Till ditt slott hon flugit,-lösgif henne,
Lösgif henne, om du Gud bekĂ€nner!”
DÀrpÄ fÄr han frÄn sultan det svaret:
”Mehmed, trogna slaf, jag har en falk hĂ€r,
En otÀmjelig och vildsint fÄgel,
Som ej slĂ€pper, hvad han en gĂ„ng fĂ„ngat.”


Dikt Prins Mustaphas sjukdom - Johan Ludvig Runeberg