Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Öfver klippor, öfver floder finner kärlek väg

Månen lyser silfverklar om kvällen,
Blickande uppå den gröna ängen,
Där två käcka herre-hästar beta:
Dem bevaka tvenne ädla herrar,
Ban Stefano, kapetan[3] Johannes.

Till Johannes talar Ban Stefano:
”Broder, se hur härlig månen lyser!
Säll, o broder, säll är den att prisas,
Hvilkens flicka ej så fjärran dväljes;
Men min älskarinna dväljes fjärran.
Bär jag henne drufvor i min bröstduk,
Mögla skola de på långa vägen,
Eller på min hemfärd saknans tårar
Fräta opp min näsduk intill bitar.”

Honom svarar kapetan Johannes:
”Fjärran dväljs också min älskarinna;
Men så snart jag saknar henne, frågar
Icke jag: är klar, är mulen natten?
Ej min hingst: om vada finns i strömmen;
Öfver fält-och ej ett spår oss röjer,
Öfver ström-och ej en bölja plaskar.”


Dikt Öfver klippor, öfver floder finner kärlek väg - Johan Ludvig Runeberg