Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Öfver ett sofvande barn

Hur säll i vaggans famn du hvilar än,
Hur obekant med villorna och flärden!
Din bädd-af modershand bereddes den,
Din ro-af syskon från den högre välden.

Som morgonlugnet kring en källas blå,
Så frid din lefnads oskuldsbölja söfver;
Ty tidens vinge slog ej än därpå,
Och ödet gick ej än med storm däröfver.

Du ler:-o, röjdes dock en gång för mig
Den bild, som leker i ditt slutna öga!
Det är ej jorden än; som tjusar dig,
Det är ett minne från det fjärran höga.

Sof, späda barn! Hur ljuf är ej din lott,
Med blommans lif att hjärtats lif förena!
I dina blickar härske slummern blott
Och drömmens ängel i din barm allena!


Dikt Öfver ett sofvande barn - Johan Ludvig Runeberg