Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Öfver ett sofvande barn

Hur sÀll i vaggans famn du hvilar Àn,
Hur obekant med villorna och flÀrden!
Din bÀdd-af modershand bereddes den,
Din ro-af syskon frÄn den högre vÀlden.

Som morgonlugnet kring en kÀllas blÄ,
SÄ frid din lefnads oskuldsbölja söfver;
Ty tidens vinge slog ej Àn dÀrpÄ,
Och ödet gick ej Àn med storm dÀröfver.

Du ler:-o, röjdes dock en gÄng för mig
Den bild, som leker i ditt slutna öga!
Det Àr ej jorden Àn; som tjusar dig,
Det Àr ett minne frÄn det fjÀrran höga.

Sof, spÀda barn! Hur ljuf Àr ej din lott,
Med blommans lif att hjÀrtats lif förena!
I dina blickar hÀrske slummern blott
Och drömmens Àngel i din barm allena!


Dikt Öfver ett sofvande barn - Johan Ludvig Runeberg