Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Mina dagar

I dalens skygd, dÀr lÀrkans toner skalla,
Jag sitter hÀnryckt vid min flickas sida.
Vid mina fötter kÀllans böljor svalla,
Af blommor kyssta och af flÀktar blida.
Jag aldrig nÄnsin manats ut att strida
Mot dessa töcken, dem vi sorger kalla,
Och ingen annan vet min gömda tufva
Än vĂ€nskapen, min flicka och min drufva.

Jag ler, hon ler, min hulda drömda maka,
Ty inga tomma kval vi skapa sjÀlfva.
Jag sjunger hennes namn, hon mitt tillbaka,
Och lundens löf vid vÄr förtjusning skÀlfva,
Och tusen fjÀrlar blommans kyss försaka,
Att öfver oss en blomsterhimmel hvÀlfva;
Ack, sköna vÀrld, hur stÀmmer ej naturen
Med hvarje sÀllhet, i vÄrt hjÀrta buren!

Hvi skulle jag med inre missljud störa
Den harmoni, som hÀrskar i det hela?
Blott rena toner genom alltet spela,
Och rena mÄ mitt eko Äterföra.
Du, ömma flicka, skall min glÀdje dela,
NÀr vÄra samljud klinga i ditt öra,
Och, fastare i mina armar sluten,
Till kyss förbyta lifvet och minuten.


Dikt Mina dagar - Johan Ludvig Runeberg