Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Men min fågel märks dock icke

Svanen speglas ren i sundet,
Knipans hvita vingar hvina,
Lärkan höres högt i höjden,
Spofvens rop kring kärret rullar,
Våren samlar sina skaror,
Får sin fågelflock tillbaka,
Väntar dem med sol och värma,
Lockar dem med långa dagar.

Och jag, arma flicka, fiker,
Söker skingra saknans mörker,
Vårda värmen i mitt sinne,
Vill som våren vänlig vara,
Synas ljus som sommardagen.
Och jag gläds, fast sorgen gnager,
Ler, fast tåren trängs i ögat,
Men min fågel märks dock icke.


1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (3 votes, average: 2,00 out of 5)

Dikt Men min fågel märks dock icke - Johan Ludvig Runeberg
 »