Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt MĂ„laren

Du önskat dig ett rum i mina sÄnger,
Du bedt mig, goda flicka, tusen gÄnger,
Med diktens fÀrger nÄgon ledig dag
Försöka teckna dina anletsdrag.

VĂ€lan! Min pensel skall jag mer ej spara;
VÀlj du en stund blott och försök att vara
Till min, till skick, till lynne och gestalt,
Som jag som konstnÀr nu förordnar allt.

Skön skall du vara: skönheten allena
Är vĂ€rd att sig med konstens sjĂ€l förena;
Men skön Àr flickan, dÄ hon glÀds och ler;-
Blif dÀrför glad, dÄ du mig komma ser!

Öm skall du vara: skönheten Ă€r mycket,
Men hjÀrtat ensamt ger det goda tycket;-
FÀst dÀrför stÀndigt, blott för tyckets skull,
PÄ mig en blick, af eld och kÀrlek full!

Och godhet, godhet mÄste taflan röja,
En lust att skÀnka, trösta och förnöja;-
Glöm dÀrför ej att hvarje ledig stund
Till kyssar rÀcka fram din purpurmund!

Öm, skön och god, hur skall din bild ej strĂ„la!
Dock litet partiskt bör ock mÄlarn mÄla,-
Och dÀrför sÀg, hvar gÄng jag penseln för,
Att du för evigt, evigt mig tillhör!


Dikt MĂ„laren - Johan Ludvig Runeberg