Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Lif och död

Lifvets Àngel satt pÄ skaparns högra arm,
Nedanför lÄg jorden i sin barndom Àn;
Och den Högste sÄg ifrÄn sin höjd med harm
Ren den första synd, som vÀxte opp pÄ den.

Flyg, sÄ sade Gud till lifvets Àngel dÄ,
Straffande till jordens skuldbehöljda dal!
Ingen fröjd skall evigt blomma mer dÀrpÄ,
Intet vÀsen fly förgÀnglighetens kval.

Och Guds sÀndebud flög ned till syndens land,
Svingande sin lia, som hans herre bjöd;
Och nÀr stoftets son sÄg spÄren af hans hand,
NÀmnde han förskrÀckt den ljusa Àngeln Död.

Och den höge skördarn skonar ej.-Hans glaf
Krossar örtens ringhet, krossar ekens prakt.
Hög och lÄg och rik och fattig, kung och slaf,
Alla bÀfva för hans allvar, för hans makt.

Men utaf de offer, som han fÀller hÀr,
Samlar han det Àdla, som lÄg gömdt i dem,
Skiljer det frÄn grusets smitta blott och bÀr
Allt försonadt Äter till sin Gud, sitt hem.


Dikt Lif och död - Johan Ludvig Runeberg