Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Kyssen

Jag kysser dig och ledsnar ej,
Och skall jag nånsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
Hvad sällhet kyssen skänker dig!

Du älskar den såväl som jag;
Nu säg, hvad utgör dess behag?
Jag frågar nu, jag frågte nyss
Och får till svar blott kyss på kyss.

Om i min läpp man boning gömt,
Du kysste den ej mera ömt;
Om galla vore stänkt därpå,
Du kysste lika ömt ändå.

Se till, hvad förebär du väl,
Om någon frågar efter skäl,
Nej! Om någon oblygt kommer nu
Och frågar: Hvarför kysses du?

Och folket dömer strängt, min vän,
Hvad skall det säga då om den,
Som annat ej än kyssa gör
Och själf ej en gång vet hvarför?

För min del jag ej hittat på,
Hvad godt i kyssen finnas må;
Men jag vill dö, om jag en stund
Skall stängas från din purpurmund.


Dikt Kyssen - Johan Ludvig Runeberg