Dikt Idyll och epigram – 9
I sin fästmans armar grät en flicka
Och beklagade sitt hårda öde:
”Under sista natten, gode yngling,
Brann min hydda, brunno mina hjordar,
Allt, ack, allt, hvad jag i världen ägde ”
Gossen gladdes i sin själ och tänkte:
”Har den trogna flickans hydda brunnit,
Dubbelt skall hon då min hydda älska;
Hafva hennes många hjordar brunnit,
Dubbelt skall hon fägnas då af mina;
Har hon mistat annat allt i världen,
Dubbelt, dubbelt är jag henne dyrbar.”
(1 votes, average: 5,00 out of 5)