Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Idyll och epigram – 20

Edvard talade till morgonstjärnan:
”Hulda morgonstjärna, himlens dotter,
Säg, hvad gör Amanda, när hon uppstått
Och kring skuldran kastat lätta slöjan?”
Morgonstjärnan svarade och sade:
”Goda gosse, när Amanda uppstått
Och kring skuldran kastat slöjan, går hon
Till sitt fönster, ser på mig och tåras,
Och sen vänder hon sin blick mot väster.”
Edvard åter talade och sade:
”Godt är, att hon ser på morgonstjärnan,
Det bevisar hennes hjärtas renhet;
Godt är, att hon ser på den med tårar,
Det bevisar hennes hjärtas vekhet;
Men det bästa, att hon ser mot väster,
Ty i väster ligger Edvards hydda.”


Dikt Idyll och epigram – 20 - Johan Ludvig Runeberg