Dikt Idyll och epigram – 19
Dottren sade till sin gamla moder:
”FĂ„r ej nu i höst mitt bröllop firas?”
Modren sade: ”LĂ„t det bli till vĂ„ren:
VÄren, dotter, passar bÀst för bröllop,
Ăfven fĂ„geln bygger bo om vĂ„ren.”
Dottren sade: ”Hvarför bli till vĂ„ren?
Hvarför passar vÄren bÀst för bröllop,
Hvad, om fÄgeln bygger bo om vÄren?
Hvarje Ă„rstid, goda moder, passar
Ju för den, som hvarje Ă„rstid Ă€lskar.”