Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Idyll och epigram – 14

Minna satt i lunden
Och pÄ kransen sÄg,
Som, af rosor bunden,
I dess sköte lÄg,
Och en tÄr föll neder
UppÄ blomstren dÄ,
Men till kransen beder
Ömma flickan sĂ„:
”Sköna, fĂ„r du stanna
PÄ min ynglings hÄr,
Dofta kring hans panna
KÀrlek blott och vÄr!
Nekar han dig dröja
PÄ det ljusa hÄr,
O, dÄ mÄ du röja
Minnas gömda tÄr!


Dikt Idyll och epigram – 14 - Johan Ludvig Runeberg