Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Idyll och epigram – 13

Lutad mot gärdet stod
Gossen vid flickans arm,
Såg öfver slagen äng:
”Sommarens tid har flytt,
Blommorna vissnat ren;
Skön är din kind likväl,
Rosor och liljor där
Blomstra som förr ännu.”
Våren kom åter; då
Stod han allena där.
Flickan var borta,-låg
Vissnad i jordens famn;
Ängen var grön igen,
Leende, blomsterrik.


Dikt Idyll och epigram – 13 - Johan Ludvig Runeberg