Dikt Idyll och epigram – 13
Lutad mot gÀrdet stod
Gossen vid flickans arm,
SÄg öfver slagen Àng:
”Sommarens tid har flytt,
Blommorna vissnat ren;
Skön Àr din kind likvÀl,
Rosor och liljor dÀr
Blomstra som förr Ă€nnu.”
VÄren kom Äter; dÄ
Stod han allena dÀr.
Flickan var borta,-lÄg
Vissnad i jordens famn;
Ăngen var grön igen,
Leende, blomsterrik.